Skånes supergrymma blogg

Full fart frammåt! Det fixar jag! Stanna inte för något! Det ordnar sig!

Så jobbar jag. Ofta tänker jag att mina närmsta har förståelse för mig och mitt sätt men idag fick jag en tankeställare.

Ibland ger jag folk höga förväntningar om mig som sen gör att de blir besvikna. Det var längesen jag själv var besviken. Om man inte vill bli besviken så ska man leva sitt liv med en utgångspunkt på absolut noll och därmed göra varje sekund över förväntan. Men tänk så många gånger folk har trott att de ska träffa mig och jag ringt och sagt att jag inte kommer, oftast för jag ska jobba. Det kan väl inte vara så farligt, jag hade ju inte lovat att jag skulle komma? FEL! Man blir besviken ändå. Dumma höga förväntningar! 180 knyck rätt in i en bergvägg. Och för en sån lite skitsak.

Nackdelen med att leva utan höga förväntningar är att när man väl förväntar sig något, vilket visserligen i sig är motsägelsefullt men det kan ju hända, är att man inte är van vid att bli besviken. Då blir 180 knyck in i bergväggen helt plötsligt 250 knyck frontalkrock med ett tåg.
Detta måste jag styra upp! Jag måste låta mig själv bli besviken oftare.

Sen så säger jag ju inte att jag blev besviken rakt ut. Då lär ju ingen annan heller har gjort det alla gånger jag "svikit" dem. Småsaker är ju faktiskt viktigt de också. Nä, får bli bättring på detta! Jag får ta mer tid till mina vänner. Ni är bäst!

Men småsakerna för inte ta överhand mot de stora sakerna. Glöm inte de stora sakerna för det är ju de som gjort dig till den du är på gott och ont. Det är nog sant som det stod i boken: Lyckans hemlighet är att se det underbara i livet utan att glömma de två oljedropparna på skeden.

Det var problemställningen det. Lösningen då?

Den är inte helt klar men som utgånglägen blir det:
Full fart frammåt! Det fixar jag! Stanna inte för något! Det ordnar sig! Med en tvist av ödmjukhet både mot mig själv och mina närmsta!


Nu ska jag försöka hitta mina termobrallor, och kanske ta reda på vad som egentligen hände den där sommaren.

Jag tycker inte om när folk retar mig för min dialekt. De som gör det är dumma i huvudet och kan äta glas och bajs och trilla i trappan och slå sig.

Idag satt jag och björn och jobbaded på ett projekt till sent på kvällen. Det har gått bra och det ska presenteras på onsdag så imorgon gör vi de sista finslipningarna. Jag är nöjd med hur det ser ut att arta sig så det känns bra.

Idag blev jag även övertalad att följa med ut och dricka lite öl. Jag gillar spontana saker så jag följde med, men på vägen till stället träffade en vän min så kallade svaga punkt och jag ville mest hem till Malmö.

Svaga punkter är väldigt intressant. En del människor har flera saker som de tar illa vid sig av och berättar hej vilt vilka dessa är. Andra, till exempel jag, har endast EN svag punkt som jag håller hemlig för alla utom den innersta kretsen. Den innersta kretsen har utökats på senare år vilket är bra och jag hoppas kunna utöka den ännu mer och på så sätt göra den svaga punkten till en styrka istället. Ett svårt projekt men helt klart genomförbart. Ska nog ägna natten till att bestämma en strategi för hur det ska genomföras, för jag känner ändå inte för att sova.

För tillfället har jag två potentiella strategier. Den ena är att expandera min nuvarande policy, om att endast folk jag litar på fullt kan bli en del av den innersta kretsen. Detta är en bra metod eftersom det är lätt att hålla koll på vem som vet vad. Nackdelen är att det är en tidsödande process.

Den andra strategin är att berätta den svaga punkten för väldigt många personer samtidigt. Detta är en bra metod eftersom man då får problemet överstökat snabbt. Nackdelen är dock att konsekvenserna är svåra, ja näst intill omöjliga att förutspå.

Läs med fruktan!!!

http://sydsvenskan.se/sverige/article428779/Trendigt-vara-nykter.html

Igår var jag på Liseberg för första gången iaf på sommaren om man inte räknar lisebergshallen. Liseberg var enormt skoj och jag åkte alla grymma karuseller. Jag ska lätt gå på liseberg minst en gång till i år.

Om jag någon gång startar ett eget tivoli ska jag dock ändra på två saker. Alla karuseller ska gå snabbare och längre tid och det ska finnas sabeltandade tigrar som hugger alla skitungar som försöker tränga sig i kön.

Ett stort plus på liseberg var faktiskt att det inte var särskilt mycket kö. Enda gången det var mycket kö var när bergodalbanan balder slutade fungera andra gången vi skulle åka den så då åkte vi spinrock istället. Den var skoj.


Töserna posar på liseberg.

idag ska jag till stadsmuseet. blir nog skoj men vet imte riktigt vad jag ska göra där.

Kickan är numera stolt ägare av en skiva med die firma. Tung tysk hiphop när den är som bäst så den som känner för lite ein zwei drei beat beat boom bör slå henne en signal.