Skånes supergrymma blogg

Full fart frammåt! Det fixar jag! Stanna inte för något! Det ordnar sig!

Så jobbar jag. Ofta tänker jag att mina närmsta har förståelse för mig och mitt sätt men idag fick jag en tankeställare.

Ibland ger jag folk höga förväntningar om mig som sen gör att de blir besvikna. Det var längesen jag själv var besviken. Om man inte vill bli besviken så ska man leva sitt liv med en utgångspunkt på absolut noll och därmed göra varje sekund över förväntan. Men tänk så många gånger folk har trott att de ska träffa mig och jag ringt och sagt att jag inte kommer, oftast för jag ska jobba. Det kan väl inte vara så farligt, jag hade ju inte lovat att jag skulle komma? FEL! Man blir besviken ändå. Dumma höga förväntningar! 180 knyck rätt in i en bergvägg. Och för en sån lite skitsak.

Nackdelen med att leva utan höga förväntningar är att när man väl förväntar sig något, vilket visserligen i sig är motsägelsefullt men det kan ju hända, är att man inte är van vid att bli besviken. Då blir 180 knyck in i bergväggen helt plötsligt 250 knyck frontalkrock med ett tåg.
Detta måste jag styra upp! Jag måste låta mig själv bli besviken oftare.

Sen så säger jag ju inte att jag blev besviken rakt ut. Då lär ju ingen annan heller har gjort det alla gånger jag "svikit" dem. Småsaker är ju faktiskt viktigt de också. Nä, får bli bättring på detta! Jag får ta mer tid till mina vänner. Ni är bäst!

Men småsakerna för inte ta överhand mot de stora sakerna. Glöm inte de stora sakerna för det är ju de som gjort dig till den du är på gott och ont. Det är nog sant som det stod i boken: Lyckans hemlighet är att se det underbara i livet utan att glömma de två oljedropparna på skeden.

Det var problemställningen det. Lösningen då?

Den är inte helt klar men som utgånglägen blir det:
Full fart frammåt! Det fixar jag! Stanna inte för något! Det ordnar sig! Med en tvist av ödmjukhet både mot mig själv och mina närmsta!


Nu ska jag försöka hitta mina termobrallor, och kanske ta reda på vad som egentligen hände den där sommaren.